1791-1882 Italian Francesco Hayez Galleries Hayez came from a relatively poor family from Venice. His father was of French origin while his mother, Chiara Torcella, was from Murano. The child Francesco, youngest of five sons, was brought up by his mother sister, who had married Giovanni Binasco, a well-off shipowner and collector of art. From childhood he showed a predisposition for drawing, so his uncle apprenticed him to an art restorer. Later he became a student of the painter Francisco Magiotto with whom he continued his studies for three years. He was admitted to the painting course of the New Academy of Fine Arts in 1806, where he studied under Teodoro Matteini. In 1809 he won a competition from the Academy of Venice for one year of study at the Accademia di San Luca in Rome. He remained in Rome until 1814, then moved to Naples where he was commissioned by Joachim Murat to paint a major work depicting Ulysses at the court of Alcinous. In the mid 1830s he attended the Salotto Maffei salon in Milan, hosted by Clara Maffei (whose portrait Hayez painted for her husband), and he was still in Milan in 1850 when he was appointed director of the Academy of Brera there. Assessment of the career of Hayez is complicated by the fact that he often did not sign or date his works. Often the date indicated from the evidence is that at which the work was acquired or sold, not of its creation. Moreover he often painted the same compositions several times with minimal variations, or even with no variation. His early works show the influence of Ingres and the Nazarene movement. His later work participates in the Classical revival.  Related Paintings of Francesco Hayez :. | Antonio Rosmini | Portrait of Camillo Benso di Cavour | Bath of the Nymphs, detail | La Meditazione | Bather viewed from behind |
Related Artists:
Henri Bellech-ose
Brabant active in Dijon 1415-Dijon 1440/44
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
ulrika melin
Ulrika Drufva, född 1767, död 1834, var en svensk textilkonstnär, ledamot av Fria konsternas Akademi. Ulrika Melin var dotter till major Lars Melin, syster till generalmajor Henrik Georg Melin och från 1788 gift med ståthållaren på Västerås slott Peter Thure Gerhard Drufva. Melin var konstnär och "egde en ovanlig skicklighet uti att sy landskap". Hon invaldes i akademin år 1784 för ett arbete i vit satin, inspirerad av Claude Lorrain.